Även om det är sommar och Johan har semester och vi inte ska ha koll på klockan – tycker jag ett rum är tomt utan en väggklocka. Jag behöver verkligen en klocka i mitt hobbyrum. Men ibland är de där slantarna som designen kostar inte riktigt i plånboken. Absolut inte just nu när jag både är sjukskriven och arbetslös. Men nu har jag äntligen hittat substitutet till det vägguret jag egentligen vill ha. Till en spottstyver dessutom.
Lisa Bengtsson, en sån tjej alltså. Så talangfull och småländsk. Vilket sammanträffande. Jag älskar alla hennes samarbeten. Jag älskar hennes kollektioner. Studio Lisa Bengtsson gjorde ett samarbete med Ellos i våras för trädgården. Det var ett Alice i Underlandet inspirerat samarbete som var så himla fint och jag önskar verkligen att jag hade haft pengar nog att köpa allt och en prunkande trädgård där de underbara körsbären skulle få skina. Det blev inte så, men jag råka dimpa på hennes kollektion nu när Ellos kör rea och via Studio Lisas Instagram. Mycket var slut, men jag lyckades knipa en stege för trädgården och en väskdekoration. Det blev inga körsbär – tråkigt nog. Men ändå vilken lycka. Stegen är inte uppackad än- den håller jag lite på. Ett par dagar, men snart får ni se denna också.
Min älskade Tiger of Sweden väska – fick en detalj som gör den bara ännu snyggare. Den har blivit så härligt sliten i sitt skinn, men denna fick den att skina som ny igen. Åh. Så fint det blev.
Ibland kan faktiskt materiella ting göra att du mår lite bättre. Yej, liksom!
Jag är en person som inte har så många riktigt nära vänner. Jag har vänner runt om mig, men väldigt få som är nära. I ett par dagar har vår lilla familj fått besök att världens bästa familj. Bästa familjen från huvudstaden. Vi har att ett par lata dagar och pratat mycket och länge. Jag är väldigt lycklig över att ha vänner som dessa och att min vän och hennes man trivs så bra med min familj. Vi kan verkligen umgås och ha utbyte av varandra. Sen barnen, trivs superfint med varandra. N fick leka storasyster och hon älskar det verkligen.
De hade superskoj med varandra och lekte, badade, hoppade studsmatta och hade vattenkrig. Så underbart att se de skratta och njuta av varandras sällskap. Vi fick en chans att prata jag och Katarina. Om livet, min situation, våra föräldrar och framtiden. Och såklart tid att käka, fika och njuta av solnedgången från uterummet. Vi fick även en lunch helt själva i stan utan barn, så skönt och välbehövligt!
De stora barnen sov i N:s rum – så de hade sleep over. Så mysigt. De andra hade källaren för sig själva. Den bästa platsen när det är så himla varmt som vi har haft det dessa dagar.
Sommaren är speciell på något sätt. Synd att den är så kort. Jag hade velat ha den kvar så mycket längre – så jag kan bli hel. Så jag får en chans att bli Jenny igen.
Något som jag kan är att skapa rån ingenting. Vilket är ibland en utmaning, men något som är enormt triggande. Inte bara köpa nytt – utan se vad som finns i trädgården. Jag byggde en kiosk till N utan att köpa mer än vaxduken till taket och en ny flagga till toppen.
Jag började med använda 12 stycken plattor 40*40 för grundens plattläggning. Vi körde på gräma sjlöstensplattor som har legat på ett annat ställe i trädgården innan. Återbruk helt enkelt.
Det krävdes 3 stycken EU-pallar (som jag fick via sociala medier) för att få själva konstruktionen och dessa sattes fast med varandra genom vinkeljärn. För att få en stabilare konstruktion vid hörnen så användes överblivna reglar och trall.
En gammal blomkruka från IKEA sattes fast på EU-pallen med enkla skruv och sedan fick nova så blommor i denna.
När stommen var klar, så var det dags att regla taket. Taket regla vi upp med läkt som är överblivet sen vi ordnade med vårt inglasade uterum.
Sedan skulle vi klä detta med vaxduk – men den var för kort, så vi fick ta bort den och köpa ny lång vaxduk. Istället för att slänga den biten som jag hade köpt som var för kort – så jag sparade den för att kunna använda för att piffa upp sen.
Vi stöttade upp den med ett par bräder för att det ska bli bättre stabilitet i taket.
När taket var klart var det målning av reglar och av trallen på sidorna samt delar av taket.
Sedan var det dags för ny vaxduk att komma på plats och sedan äntligen det roligaste.
PIFF!! Det kom upp krokar, N började ta ut alla saker som hon har haft i sitt gamla lekkök och nu är det dags att flytta in. Så skoj hon kommer ha hela sommaren.
Johan har gjort stordåd här hemma denna veckan. Så himla duktig han är och vilket slit. Från underarbete till läggningen av trall. Jag hjälpte till med reglar, tralläggningen i slutet och sedan lasyren av däcket. Det blev så snyggt och så bra. Sedan lite piff med blommor och så var det klart. Det tog väl ungefär fyra dagar. Men då har vi inte kunnat jobba fulla dagar för vädret, eller andra äventyr.
Det blev ett lyft för baksidan, möbeln är från IKEA – och deras andrahandssortering av vit Äpprarö. Urnan i sjösten var med huset när vi köpte det, men fick nytt liv när den fick en omgång av högtryckstvätten. Bredvid står en kruka från ÖoB i cement som har fått en fin klematis som klättrar i sig. På väggen hänger amplar – först konsol, EKBY VALTER från IKEA som målats i samma färg som fönsterfodrets ska målas i och husknutarna, vilket är Flüggers Uteakrylat i U-723 (Zinkgrå). Sedan ampel, SHOESTRING från Lagerhaus kombinerat med zinkkrukor sen gammalt. Skönt att kunna plocka ihop saker som redan finns, men inte köpa nytt hela tiden. Nu ska vi bara fixa resten, såsom plattsättning för grill, måla sockeln, dekorsten för sockeln och sedan ska vi mura en snygg låda för ha lite växter. Det kommer bli bra. Väldigt bra!
Äntligen tog vi tag i att göra det ena trädet i trädgården lite snyggare. Det är ett familjeträd från mamma och pappa som vi fick förra året. Vi ordnade en trädring från Ventura Tree och sedan granitsten som dekorsten som gör det riktigt fint.
Nu är det bara nästa träd i trädgården som ska bli lika snyggt. Trädringen är köpt på Netonnet och är 90 cm i diamanter och sedan är stenen köpt på Jem & Fix för en spottstyver. Så för ca 450 kronor allt som allt så fick trädgården ett lyft. Så himla fint det blev.
Jag gjorde ett par reafynd på Afound när jag var i Göteborg sist. Som jag har skrivit innan här, så älskar jag deras koncept. Det var rena kapet så jag var bara tvungen att köpa det. Halva reapriset gjorde att denna outfit kostade mig 100 pix. 25 kronor för skjortan från Cheap Monday, samt 75 kronor för shortsen från & other stories. Det är en outfit som skulle kostat mig långt över 1000 kronor. Jag älskar verkligen skjortan. Kommer bli så snygg till både läderbyxorna i höst och till jeansen med ett par snygga boots till och skinnjackan. Love liksom.
Jag har spenderat en vecka hemma hos mamma & pappa. Det var både upp och ned denna veckan. Jag lyckades krocka bilen först – en karl som stanna för änder i rondell. Vem gör det? Tydligen denna karl. Tur att mamma & pappa har en extrabil som de inte kan använda nu när mamma inte längre får köra ör att hjärntumören växer och pappa behöver läkarintyg för att få köra efter stroken. Men det började med att jag fick hämta mamma från sjukhuset. Vi åkte hem och därefter började jag städa. Jag började med mitt gamla rum- jösses vad jag kasta saker – helt sjukt vad saker det finns där som varken jag eller någon annan i familjen kommer använda. Det åkte till tunnan på återvinningen – så någon annan kan få ha glädje av det. Sen gick jag loss på både vardagsrummet däruppe. När jag var klar där så började jag med köket. Kylskåpet, och sedan skåp – jag hann inte många för att det var ju rena bombnedslaget i dessa. Var sak har sin plats och jag tycker att detta blir som terapi för mig. Få ordning på det skåpet – och få ordningen på den där tanken som gnagt. Det blev många skåp ogjorda, men det gör ju att jag kan gå tillbaka dit – och få ordningen på tankarna igen.
Vi fick lite sällskap under veckan. Mamma & pappas bästa kompisar sen barnsben kom och umgicks lite. De är så himla bra och jag såg att mamma verkligen uppskatta att de kom. Dagen efter så skulle jag och mamma på ett rutinläkarbesök, men jag fick åka hem utan mamma. Hon fick stanna där för att hon var inte i skick att åka hem. Det gick inte längre. Hon behöver lite omvårdnad nu. Det är så tungt detta med mamma! Jag vet inte hur många mer turer som jag klarar av. Men det handlar om att bita ihop och försöka ibland koppla bort så att andra tankar får rum.
I slutet av veckan så åkte jag, Johan och N till Göteborg och drog på Liseberg i två dagar och hängde runt med Karolina (Johans syster) med familj. jag fick reda på att mamma fick åka till sjukhuset igen också! Jag fick beskedet på Liseberg och ordnade så att mammas kompis kunde möta upp på sjukhuset eftersom Karin också var bortrest. Mamma hade tydligen varit helt okej klar i huvudet, vilket var så skönt att höra men ännu en sten i magen. Ännu en gång en vända till sjukhuset.
Jag tog en vända på stan efter Liseberg och försökte tänka lite, det gick inte helt som jag hade planerat. När jag var på väg hem från spårvagnen så stöter jag på en dam som står och vinkar. Jag trodde först att hon vinkade på en taxi, sen ser jag tjejen i gräset. Hon kan vara max 14 år och hon andas inte. Kvinnan var nog chock och jag blev handelskraftig istället. Jag började göra kompressioner medans jag ringde SOS och tack till dem. De var verkligen superduktiga. Ambulansen var snabbt där och tog över kompressionerna och vi fick igång henne. Hon hade varit på Gothia och hade haft ont i magen och hade svimmat ett par gånger. Om jag får ställa diagnosen – så tror jag hon fick hjärtmuskelinflammation. Hon var engelskspråkig och jag hoppas verkligen att hon fick den vård hon behövde.
Helt slut i kroppen och denna veckan hoppas jag på att jag kan vila ordentligt och Johan ska bygga trädäck. Yejj!
Älskade knyte. Ni förstår inte hur mycket jag har gått igenom för att kunna få N. Få ett underbar litet barn men en sargad kropp fick jag. Det känns så himla fint att kunna ha firat N:s 6- årsdag både för kompisar och för släkt. Två kalas senare är jag extremt trött. Men jag har ordnat och bakat och fixat inför dessa. Men jag är ändå stolt över mig att jag har klarat av att få ihop allt. Det är mer än vad man tror att ordna kalas. Det kräver ganska mycket av en. En glad sexåring tog emot sina gäster idag med en glugg mellan tänderna då ena framtanden åkte ur igår.
Jag bakade en tårta som såg ut som en sexa. Det var browniebotten, fläderpannacotta och spacklad med jordgubbsmousse. Till garnering hade jag rester av pannacotta som jag hade gjutit i mindre former och till detta blev det hallonmaräng, jordgubbar och jordgubbsgelé. Och sedan såklart en hel del småkakor.
Så härligt att mamma kunde vara med oss denna dagen också. Väldigt uppskattat av både N och mig själv såklart. Det märks att sjukdomen tar på henne, men jag tycker att hon var väldigt tapper som klarade av detta. Älskade mor.
Jag hade tänkt att ta kort på min snygga jumpsuit jag hade på mig idag, men det glömde jag tyvärr. Denna skönhet är köpt på H&M och du hittar den här till ett superpris. Det går liksom inte få billigare och så jäkla snygg. Jag stylade denna med höga sandaletter och utsläppt hår som var lite lockigt i ändarna samt mitt älskade Astra fall halsband från Efva Attling.
Nu har Wallander rullat som lördagsfilm och jag har slappat i soffan (läs halvsovit). Bästa stället fick jag, mitt i mellan två hundar, så varmt och mysigt. Även fast båda snarkar.
Häromdagen kom beskedet som jag trodde jag inte skulle behöva uppleva. Jag har liksom trott att vi hade gjorde kvitt med skiten med våra besök i Göteborg. Livet. Vad konstigt det beter sig egentligen. Mamma har fått tillbaka sin hjärntumör. Vilket är ett sånt jävla jobbigt steg bakåt. I alla fall för min älskade mamma. Min mamma som alltid ställt upp för mig. Min mamma som alltid bara varit ett telefonsamtal bort. Min mamma som hjälpte mig plocka stygnen efter Novas nedkomst. Min mamma som satt bredvid min varenda dag som jag var liten och hjärtsjuk. Min mamma som alltid har funnits där även fast hon har haft huvudet fullt av jobbrelaterade tankar. En tillvaro där allt har alltid varit som vanligt. Vanligt kommer aldrig tillbaka. Tårarna som rinner nedanför mina kinder när jag tänker på mamma. Hon förtjänar inte detta. Det som skulle bli så bra när hon och pappa skulle båda bli pensionärer. De skulle ha tid för varandra, de skulle ha tid för oss. De skulle ha tid för deras efterrätt i livet, barnbarn. De skulle äntligen få sova lite på morgonen, de skulle få vara glada och leva livet. De skulle få göra sin resa igen till Amerika och emigrerade släktingar.
Det har tagit lång tid att skriva detta – jag har fått pausa många gånger för att tårarna är i vägen för att kunna se tangentbordet. Jag älskar min mamma så otroligt mycket. Hon är den som alltid sätter alla andra före. Hon är den som ofta retar gallfeber på mig och jag vet inte hur många gånger jag måste säga till henne när hon kommer och hälsar på min att hon inte behöver stryka min tvätt eller tvätta mina fönster – men jag vet varför hon vill göra det. Det är hennes kärleksförklaring till mig. Min mamma är en superhjälte. Min mamma är kraften bakom min hängivenhet i arbetslivet. Min mamma kämpar med livets jävligaste sjukdom och jag vet inte hur många dagar och nätter som jag har varit vaken och undrat varför min mamma, varför oss, varför, varför, varför!!! Ja, det har tagit över, vad är det som gör att vi blir drabbade. Hur ska vi klara av att klara av detta!?! Hur ska livet rulla på med detta i bakhuvudet.
Mamma och pappa är mina hjältar, mina superhjältar i livet. Det är de som säger att allt kommer att bli bra när mitt liv tog en helt ny vändning. Det är de som gör livet värt att leva. Min plikt är att göra de lyckliga. Min plikt i livet är att uppfostra min dotter med dem i åtanke. Min plikt är att leva genom mina föräldrar. Min plikt är att göra min mamma glad varje dag. Oavsett om hon är i andra änden av telefonen, bakom ytterdörren eller molnet på himlen. Jag hoppas verkligen att cellgifter kommer hjälpa den där skiten till att bli mindre. Jag hoppas verkligen att jag får tid med min mamma för hon måste hjälpa mig med massa saker – speciellt om hur det går att leva utan sina föräldrar….
accordingtojenny.home.blog 