Det heter ju så, ett nytt år blir nya möjligheter. Förra året tänkte jag också och ett par dagar senare blev både pappa och därefter mamma sjuka. Hela året sluta med att vi fick fira nytt år utan att ringa till mamma, som jag alltid har gjort. Det blev ett år som jag skulle vilja glömma, men då skulle jag också glömma sista tiden med mamma. Vilket jag aldrig skulle vilja glömma. Jag känner mig så splittrad med allt som hände 2019. Det känns märkligt och nästan som en dröm alltihopa. Jag skulle så gärna vilka vakna upp och se mig om och därefter krama mamma. Men det går inte, istället så kramar jag pappa istället. Jag ser mig lycklig som har kvar honom.

Tacksam också för att det är som att jag och syrran kanske har kommit varandra lite närmre sen mammas sjukdom blev tydlig för oss. Jag tror hon också kan behöva mig, även om hon inte vill erkänna det. Vi kan prata utan att missuppfatta varandra och sluta i bråk. Men jag tror inte riktigt att hon har förstått hur dålig jag har varit. Angående det så kan jag inte mer än känna mig ensam ibland. Året handlade så mycket om att vara där för mamma och pappa och att hjälpa till med besöken, inte någon skulle vara ensam, men det var ingen som ville hjälpa mig då. Det var ingen från min familj som ringde och frågade om vi behövde hjälp här hemma. J som har fått dra hela lasset när jag inte orkade. Men ingen kom till vår undsättning av min familj. Det kan jag bli väldigt ledsen av. Det blev ju J’s föräldrar som har hjälpt oss detta året. De har kommit när det blev för mycket. De hjälpte till i panikattackerna och jag hade. Men vart tog min familj vägen?! Det är med sorg i hjärtat som jag tror det faktiskt har spelat roll att jag valde att flytta och må bra här istället för på slätten.

Det gör att det ibland är ganska ensamt. Men det känns så bra att ha fått så fina vänner som jag är så lycklig över att ha fått och som tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem. Det är något fint med att skaffa vänner senare i livet. De kanske inte är så många, men de som finns betyder väldigt mycket. Jag kan skratta mig lycklig till att ha fina personer i mitt liv.

Jag avslutade i alla fall året på topp. Jag känner mig starkare än innan. Tränar lite grann för att komma tillbaka. Kommit in på både utbildning (som jag skrev om i detta inlägget) och landade också jobbet som ekonomiadministratör på ett känt företag här i Växjö (läs mer om detta här).
Vilket har gjort att jag känner mig piggare än någonsin. Jag kommer klara detta. Jag ska göra allt jag kan för att orka. 2020 ska bli mitt år.