Nu har skolan satt igång med dunder och brak och jag har mer eller mindre ingen fritid. När jobbet är klart, och jag kommer hemåt så är det dags att öppna böckerna. Men jag ska inte klaga. Det är jag som har valt detta, men det startade väldigt snabbt och jag känner att jag inte riktigt hunnit så mycket som jag hade velat.
Det är så mycket annat spännande som händer. Som att N har börjat första klass. Hur är det möjligt? En sån liten skrutt som hon var när hon föddes till nu. Vilken stor tjej vi har. I sommar har hon verkligen blomstrat också. Läser ut bok efter bok, gångertabellen börjar landa ordentligt och korsord har blivit en stor favorit. Men i torsdags, den 13 augusti, hade vi världens stoltaste tjej som tog pappa i handen och gick ner till skolan. För att börja första klass. Första klass. Så häftigt!
Så stolt jag är över denna tjej och allt hon tar sig för. Hon är snäll, omtänksam och modig. Hon. Vilket fint sommarlov vi har haft. Ett sommarlov att minnas. Helt enkelt.
Ja, då har vi varit hemma ett par dagar, men i förra veckan så har vi varit på semester i Skåne. Det var den svemester som vi gjorde denna sommaren. Vi har en minitrip kvar att genomföra. Detta var dock den som en liten person i vår familj har sett fram emot i flera månader. Semester med morfar, min pappa. Som ni alla (som har läst här innan) så fick min pappa stroke i januari 2019, det gjorde i alla fall att hans vänsterarm och ben inte riktigt vill vara med på samma sätt som förut. Det gör också att han inte vill eller har möjligheten till att åka till vänner och bekanta i Skåne. Skånesemester har varit en tradition i min familj sen min syster föddes. Vi har varit i stugan och alltid badat i sjön. Mamma har ordnat maten och jag har så många fina minnen därifrån. Det som var jobbigt detta året var att, vi skulle dit utan mamma….men det blev väldigt fint! Jag är så glad och stolt över min fina pappa, och så skoj vi har tillsammans.
Vi bodde i Helsingborg, på Scandic Nord. Ett hotell som har lite att jobba med helt enkelt. Frukostbuffén var ett kaos. Så mycket folk, ingen koll på hur många som åt samtidigt. Kö innan du kom in till matdelen och där var det avstånd som gällde, men då hade du ju redan stått som packade sillar i kön innan. Det gjorde att vi fick äta frukost väldigt tidigt för att komma dit, innan köbildningen påbörjades. Vi käkade också mat första kvällen i matsalen. Där behövde du boka för att kunna få käka, helt okej tycker jag. Men efter vi hade beställt fick vi vänta lite mer än 45 minuter innan vår mat kom. Det är för mig, på tok för länge. Det märkliga var att ingen fick mat och sen efter 45 minuter flög maten ur köket. Jag har fortfarande inte riktigt logistiken där, eftersom servisen och kockarna borde veta hur många sällskap det kommer samtidigt. Men detta kan ju vara en konsekvens över att Scandic friställde väldigt många i början av Corona-krisen och nu när svenskarna fick resa blev det kaos. Jag har aldrig bott på ett så fullt hotell. Tror mer eller mindre att alla rum var upptagna. Sen fick jag, J och N ett verkligen skit-rum. Vi fick rummet ovanför herrbastun….. Det gjorde att det var varmt – konstant. Hur vi än gjorde. Det gick inte att sova knappt. Vi fick göra så att N bodde hos pappa, och jag och J fick sova i stora rummet, men med fönstret på vid gavel varje natt för att få ner temperaturen lite. Problemet då var de unga motorintresserade, som använde en parkering i närheten för att testa så handbromsvändningen fortfarande satt och om däcken klarade av att köra runt, runt, runt. Så skulle jag rekommendera dig att bo på detta hotellet just nu, NEJ. Det skulle jag inte göra. Det finns säkert hotell med bättre kontroll. Jag hoppas bara inte att pappa blir sjuk. Men vi överdoserade handsprit och vattnade oss ordentligt. Försökte också vara på hotellet så lite som möjligt.
Vi började i alla fall med att åka upp mot Höganäs och upp mot Arild och Mölle. Hittade fina fikaställen och hade det riktigt mysigt. Det var härligt att spendera tid med pappa. Och vad jag är stolt över honom. Så långt han har kommit, går så mycket bättre nu än innan. Han är så himla bra. N var också så fin mot morfar, hjälte honom med väska och rullator och tog hand om honom. Så stolt.
Dagen efter så började vi i Torekov med en stor glass på lokala cafét Parkis, och en stor (ja, verkligen) glass med Engelholmsglass. Därefter träffade vi underbara fina B och M, och pappa fick bjuda på lunch och bara njuta av sällskapet och såklart var det väldigt känslosamt. M var viktig för mamma, de var väldigt goda vänner och har väl en sådär 40-årig vänskap om inte mer. Så det är klart att det blir väldigt påtagligt när mamma inte är där. Men hon var med oss, någonstans ändå. Jag tror att hon var glad över att vi gav pappa möjligheten att träffa M och B samt få komma tillbaka och andas luften som de gjorde varje sommar tillsammans.
Därefter var det Hembygdsparken i Ängelholm och upptäcka fina djur och skogen som de har gjort så fin till barnen. De har byggt upp en liten park i mitten av skogen, där du kan göra lite olika saker. Roliga troll av gamla stubbar, trähästar att leka med. Allt i trä och där har de verkligen tagit hand om skogen och det som finns naturligt. Så gulligt!
Dagen efter var lite halvregnig dag, men vi hade så mysigt ändå. Vi handlade lite i Boarp och därefter åkte runt för att se gamla stugan. Runt till ett par väldigt fina gårdsbutiker och sen havet. Tyvärr blåste det alldeles för mycket för att kunna bada eller gå på stranden. Men det var heller inte det viktigaste med denna resan.
Jag är så glad över att vi gjorde denna resan med pappa och vi har både gjort de sakerna som vi alltid gjort, men också hittat nya vägar upp upplevt de fina skånska landskapet. Jag hoppas mamma är nöjd, och jag känner någonstans att hon också var med.
På vägen hem mot Falköping, så tog vi vägen om Falkenberg och fick hälsa på hos mamma och pappas tidigare grannar, och även min extramamma och pappa. Jag tror jag var hos dem ungefär halva min barndom. Så mycket minnen vi har tillsammans. Så underbart att kunna göra mer än bara bara prata i telefon eller sms. Det är något så härligt om att träffas. De är helt underbara J och B. Så mycket kärlek jag känner till dem. Det är ett speciellt band till dem. N tyckte deras växthus var något väldigt speciellt också. Vi fick se att de inte bara är underbara människor utan att de också har enormt gröna fingrar. Så häftigt.
När vi hade packat ur pappa och fikat en snabb kopp, så var det dags att ta sig tillbaka till Växjö och snipp, snapp, snutt så var denna minisemestern slutt. Det var underbart och superhärligt, men alltid lika skönt att komma hem.
accordingtojenny.home.blog 