Denna våren har varit minst sagt speciell. Jag har haft så mycket att göra, med att både jobba och studera. Det har varit en kamp, men jag har klarat det. Jag är så stolt över vad jag har lyckats åstadkomma. Och hur annorlunda denna våren har sett ut jämfört med förra. Det går inte riktigt att förstå. Jag kan inte säga att det har varit en dans på rosor, då skulle jag ljuga. Men jag är så glad över haft en så stöttande familj och arbetsplats. J och N har varit underbara. Men så mycket annat som har fått gå på tomgång. Jag har fått lägga undan så mycket annat för att orka både jobba och plugga. Hur många inlämningar och tentor det har varit under denna terminen kan jag inte komma ihåg, men jag tror det är närmare 25 stycken än 5.

Nu både jobbar jag bara. Vilket mer eller mindre känns som semester. Jag kan bara fokusera på att få jobbet gjort så bra som möjligt och hinna med att tänka lite framåt och vara proaktiv. Vilket jag verkligen älskar att vara. Det känns väldigt konstigt att inte ha något efter skolan. Det är som att jag har gjort slut med någon.

Det är så skönt att inte behöva skynda hem för att plugga under dessa månaderna som jag har sommarlov från skolan. Jag kan äntligen ha tid med N, hinna träna, plantera och ordna i trädgården och laga mat med J. Det är väldigt omvälvande, men så skönt. Nu ska jag njuta och vara nöjd över allt som har gjorts. En klapp på axeln ger jag mig själv. Men det hade aldrig gått utan mina fina studiekompisar. Vi har haft varandra i vått och torrt och jag är helt överlycklig att jag har träffat så fina vänner på lite äldre dagar. Det är fint! Det har ringt otaliga telefonsamtal mellan oss, en messengerchatt på en 4 500 meddelande. Vilket är helt galet.
Nu har vi bytt våra studiecirklar på Skype till CoronaVin över Zoom för att kunna träffas. Det känns härligt, att få ha gemenskap med så fina vänner. Jag kan skratta mig lycklig!!