Jag hade en blogg för ganska länge sedan och känner att jag saknar att kunna skriva av mig. Jag behöver skriva av mig. Det får bli som terapi för mig. Jag vet inte om jag tror på att tiden läker alla sår. Jag tror nog mera på att tiden gör att såren blir ärrmärken som jag behöver lära mig leva med.  Jag hoppas att jag kan fylla mitt utrymme på webben, med både tankar privat och arbetsliv, recept på mina favoriter inom bagerivärlden och renoveringsprojekt som jag, min man J och vår dotter N både planerar och genomför i vårt fina hus och trädgård.  Ta vara på livet. Det är något jag försöker tänka på hela tiden. Även om det låter som en klyscha.